Sida 340
32 6
VIKTOR RYDRERG
germaniske förfäder och de af dem besegrade finska urinvånarne, medan de bodde ibland hvarandra utan att ännu hafva sammansmält till ett folk.
På Höfdringssätern tillbragtes en dag och en natt, och där täljde en gammal silfverhårig soldat, Guttorm, »historier» från krigen med svensken — historier »redan i första generationen bearbetade af Saga, blåstrumpan i Sökvabäck»; bardens läppar belönades med en rulle tobak, som ban emottog med samma tacksamhet som Thormoder Kolbruna-skald skulle emottagit en guldkedja.
Vid Dombås delar vägen sig i tvänne armar"; den ena leder upp till Jerkin och Snöhättan, den andra, som färdemännen valde, för genom* Lessö-skogen till Romsdalen. De uppoffrade att bestiga en så ryktbar fjälltopp som Snöhättan för att i stället bese Romsdalens härlighet.
Denna blef dock icke skildrad af Rydbergs penna annat än mera kortfattadt i hans ännu bevarade anteckningsbok från resan.
Omständigheterna — sysslandet med »Siste Athenaren» — nödgade honom att i tidningens spalter afbryta dessa utförliga reseskildringar, som han fruktade aldrig skulle få ett slut, om han icke med våld afklippte dess lifslängd innan han hunnit ned i Romsdalen.
Eller — skrifver han — hvarför icke ett jättesprång hän öfver dalen till den lilla blomster-älskande, gästvänliga staden Molde?
Och så afslutar han sina många bref med följande prosadityramb till den stad söm Björnson kallat »Blomsternes By».
Källa: Project Runeberg ·
