Sida 339
F.N VANDRING I NORGE 335
sonlighet, skolmästaren Hans Hansen, ur hvars mun en stor del al' de folksagor blifvit upptecknad, hvilkas samlande gjort Asbjörnsens namn kändt i Europa.
»Hans Hansen är en mager gubbe mellan 60 och 70 år med kal hjässa, grått, tillbakastruket hår och djupt liggande mörka ögon, som stundom lifligt, stundom melankoliskt blicka omkring sig. I denna drömmande själ har Saga funnit en vän, som med kärlek åhört och troget bevarat hennes underbara tal. Hans språk förråder en evig strid mellan skolmästaren och Gudbrandsdalen, mellan skriftnorskan, som han lärer andras barn, och Gudbrandsdalskan, som han talar med sina egna: han börjar hvarje punkt med den förra, men slutar det omedvetet med den senare. Hans Hansen och jag skildes icke åt förrän vi blifvit förtroliga med hvarandra. Han inbjöd mig till sin hydda. — — — Där slogo vi oss ned och språkade förstånd med hvarandra. Hans Hansen är poet, dock endast när han är sorgsen, men den poetiska ådran har under sådana förhållanden rikt tillfälle att utgjuta sig hos en man, som med hustru oc-h många barn skall lefva på 20 speciedaler om året, hvilket är skolmästarelönen i Norge.»
Rydberg meddelar ett vemodigt kväde af honom öfver hans första hustru och återger äfven en af de sagor som Hans Hansen berättade uppe på Stenkyrkan — om Thorsten renjägaren, som gick vilse i bergen och kom till jättehemmet och blef förälskad i jättedottern — en saga som Rydberg finner särskildt märklig, emedan den sträfvar in på ett hemlighetsfullt historiskt område och lämnar antydningar om förhållandet mellan norrmännens
Källa: Project Runeberg ·
