Sida 391
NOVELLUTKAST OCTI FRAGMENT 385
därvid jättegubben och jättegumman själfve voro bröllopsgäster. Denna saga hade Rydberg intagit i sin skildring af »En vandring i Norge» (G. H. o. S. T. 18 nov. 1858), sådan han hört den berättas uppe på Stenkyrkan af Asbjörnsens meddelare, skolmästaren Hans Hansen.
Till »Dikterna, upplästa af en besynnerlig poet för en besynnerlig bibliotekarie», är tydligen ett litet fragment, börjande med orden »jag är bibliotekarie», afsedt som inledning.
Uppsatsen En fornromersk tidningsskrifuare var väl ärnad att blifva en kulturhistorisk skildring. En dylik fann verkligen väg till trycket i en Återblick, införd i Handelstidningen den 8 januari 1859. Anledningen var, att 100 år då förflutit sedan Johan Roséns »Götheborgska Magasinet börjat utkomma och att H. T. aftryckt dess första nummer. Nu letade Rydberg fram ur sina gömmor sin skildring af »en fornromersk tidningsskrifvare», och efter några inledande ord om att salig lektor Roséns första nummer icke var den första tidning som utgafs här i världen lämnade han en liten historisk miniatyr: hur det gick till att skrifva en tidning under Roms kejsartid.
Skildringen, som 1899 meddelades i Eko, Publicistklubbens tjugufemsårsskrift, lyder:
»Romarne ägde tidningar eller, rättare, de ägde en tidning, daglig och officiell, något à la Post- och Inrikes-, grundad af ingen mindre person än Julius Cæsar. Låtom oss se en romersk tidningsredaktör i sin verksamhet!
Klockan är enligt vårt sätt att räkna omkring 8 på morgonen. Redaktören af den officiella tidningen (Acta diurna heter hon) begifver sig till sin byrå, det vill säga en öppen pelargång vid torget. Solen skiner härligt på de korintiska kolonnader, som omgifva det af medborgare och främlingar från alla världens delar vimlande minnesrika Forum Romanum.
25. — V. Rydberg. I.
Källa: Project Runeberg ·