Sida 516
510
VIKTOR RYDRF.RG
Det var icke att undra öfver att målsmännen för den dogmbyggnad, hvilken på detta sätt stämplades såsom förnuftsvidrig, skulle känna sig illa berörda af dessa ord. Till oron öfver kätteriet sällade sig förargelsen öfver att författaren innehade säte i själfva det rättrogna stiftets domkapitel.
Stiftets öfverherde, ordföranden i detta kapitel, biskop G. D. Björck, var ock den som först tog till orda. Det skedde i det af honom utgifna Bibliskt lutherskt veckoblad för folket, där i n:o 34 (augusti) under rubriken Ett af de nyaste anfallen på vår kristna tro lästes en artikel, som började med följande stränga ord: »Det har icke allenast på vår ort, utan ock redan annorstädes i vårt ktnd väckt uppseende, att en ungdomslärare bland oss uppträdt med oförsynt förnekande af Kristi gudom och i sammanhang därmed förfalskande af Treenighetsläran». I liknande ordalag fortsätter biskopen sin framställning, däri han häfdar ortodoxiens uppfattning, men uttalar den förhoppning, att författaren själf skulle en gång kunna bringas på andra tankar, »helst som han, såsom vi tyckt oss finna, har mera ärlighet än många andra kristendomens vedersakare på vår tid och verkligen menar sig strida för en helig sak».
Denna biskopens förhoppning var dock näppeligen mycket stark, ty Ljungberg var känd såsom orubbligt fast i sina öfvertygelsen
Man nöjde sig emellertid icke med att bekämpa den »irrlärige lektorn» med andans vapen. Det var äfven fråga om att afstänga honom från en del af hans ämbetsutöfning — om ej rent af få honom afsatt frånJektoratet. Härvidlag torde kraf-
Källa: Project Runeberg ·
