Sida 515
LJUNGBF.RGSKA STIMDKN
509
artiklar (19:e och 20:e juli) i Göteborgsposten. I den sista af dessa artiklar sökte författaren, alltjämt under den alltför begränsade rubriken »Genmäle till Handelstidningen», närmare påvisa, att enligt bibeln — rätt förstådd — Kristus icke vore Gud, samt utvecklade närmare sin à boströmsk botten byggda uppfattning af de vanliga teologiska begreppen, särskildt treenigheten.*
Artiklarne väckte mycket uppseende. Ljungbergs skenbara motpart Handelstidningen yttrade sin fägnad öfver att han mot slutet, då han lämnade sin polemiska ståndpunkt, med sällspord frimodighet uttalade åsikter, hvilka skarpt stredo mot rådande förställningssätt på det religiösa området, »ett förfarande, som måste tillvinna sig aktning äfven af dem, som icke dela dessa åsikter».
Detta blef visserligen icke fallet. Tvärtom väcktes till lif en storm, som icke så lätt stillades. Ljungberg hade på ett ställe i sin uppsats yttrat, att engång skulle den förnuftsvidriga dogm-byggnad, som så länge och så välförtjänt lutat till fall, ohjälp-ligen störta öfverända, men själfva kristendomen skulle därför icke vara förvandlad, utan tvärtom, åtminstone hvad denna hufvudpunkt beträffade, återställd till den ursprungliga renhet, hvarmed hon lefde i sin stiftares själ.
* Framställningen log denna utvidgade form, enär författaren erfarit, att hans föredrag väckt oro hos några teologer, som missförstått hela frågan och trott, att han velat beröfva människan känsla och tro och sätta idel tanke istället. Så oförnuftig vore ingen förnuftets kämpe; han ville blott utdöma oförnuftig, d. v. s. ogudlig känsla och tro. Icke vore han heller okristen därför att han förnekade oförnuftets rätt att vara bibeltolk och taga bokstafven för anden, omklädnaden för väsendet.
Källa: Project Runeberg ·
