Sida 539
BIBELNS LÄKA OM KRISTUS .020
Fjärde kapitlet utgör en redogörelse för Messias-idén hos judarne före och vid Jesu tid och utgör bokens viktigaste del.
Rydberg framhåller bland annat, att i Nya testamentets skrifter finnas representerade alla viktigare utvecklingsgrader af den judiska Messiasidéen, från den första, enligt hvilken Kristus är en blott nationell befriare, intill den sista och högsta, som betraktar den etiske förlossaren, idealmänniskan, i hans öfversinliga förhållande till Gud och idealvärlden samt tänker honom såsom skapelsens begynnelse och historiens slutpunkt. Men, anmärker Rydberg, dessa grader, ehuru uppkomna efter hvarandra, utträngde dock icke den ena den andra, utan förefunnos alla vid Jesu tid inom judafolkets olika bildningslager. Medan de tre förste evangelisterna återspegla Messiasidéen sådan den lefde hos den stora massan och framställdes i synagogornas populära föredrag, återfinna vi däremot hos Gamaliels lärjunge Paulus den spekulativa uppfattning, som gjorde sig gällande inom de lärda rabbinskolorna, samt hos förf:n till Johannesevangeliet samma uppfattning förbunden med logosidéen.
Af den äldre judiska litteraturens skrifter är det särskildt Henochs bok, vid hvilken Rydberg dröjer för att påvisa, huru man i Israel tänkte sig sin väntade frälsare.
Det var en människa och idealmänniska, som borde utgöra slutpunkten i människosläktets historia. Han är den första af alla skapade varelser, af Gud förutbestämd att först i den yttersta tiden lämna de præexis te rande själarnes himmel för att besegra det onda, uppväcka de döda, hålla dom öfver världen och grundlägga det eviga riket.
Källa: Project Runeberg ·
