Sida 590
5(32
VIKTOR RYDBERG
Anteckningarna om ormmytens förbindelse med demonologien äro af ett visst intresse. Det gällde att visa lärans om syndafallet utveckling ur orm-myten*. Men tillika ville Rydberg häfda, att de äldre judarne icke uppfattade ormen som ett ondt väsen. I detta sammanhang kommer. han in på Ne hus t han, kopparormen.
»Det faktiska i berättelsen är, att det tillskrifves Moses själf, att kopparormen blef förfärdigad upprest bland Israels barn. — — — Sannolikt är Nehusthan ett gammalegyptiskt ord och ormguden en af de gudar*som jämte Azazael dyrkades af israeliterne i Egypten och äfven efter uttåget. (Jmfr Amos V, 25, 26.) Förhållandet med Nehusthan kastar ljus öfver judarnes verkliga föreställning om ormens betydelse i kulten och de religiösa sägnerna, hvilken föreställning är af vikt att utforska, för att visa det haltlösa i den teologiska föreställningen om ormen i berättelsen om syndafallet. Hade något dia-boliskt varit tänkt hos ormen, och hade ormbilden varit en djäfvulsbild, skulle den visserligen icke kunnat tänkas som ett räddningsmedel vid en plåga, icke haft kraften att genom blotta sin anblick lugna ooh hela den sjuke; än mindre skulle den erhållit rökelse och tolererats i templet genom sekler. Intill babyloniska fångenskapen hade judarne gemensamt med egypter, hellener och romare ormen som en helig sinnebild af helande, gudomliga krafter. Först efter bekantskapen med Ahrimans orm blef föreställningen förändrad, och först därefter började man tänka sig djäfvulen under ormens i synda-
* Såsom ställen för denna myts tolkning märkas 4 M. B. 21. — 2 Kon. B. 18: 4. - 2 Cor. 11: 3. — 2 Tim. 2: 14. — Vishetens bok 2: 24.
Källa: Project Runeberg ·