Sida 70
7
VIKTOR RYDBERG
motsats till Jönköpingstiden och senare dagar. Här är först att märka motsatsen mellan de ursprunglige Växiö-scholares och de från Jönköping komne, hvilka senare i allmänhet voro blygare, mindre »för-sigkomne» i lefvernet, och som stundom såsom nykomlingar» behandlades mindre väl; vidare rådde här ännu en penalisni, som t. ex. kunde tillåta en äldre gymnasist, som skulle predika, att sända Rydberg midt i natten ut alt hämta ett par svartabyxor hos en byskräddare, hvilket sårade hans själfkänsia *; men värst var att Rydberg råkade in i en i vissa fall fördärfvad kamratkrets. I ett bref till sin danske ..öfversättare, Borchsenius, som 1877 biograferat honom för andra gången, skrifver Rydberg (27 september s. å.): »Jag skulle nästan vilja tacka äfven för en liten felaktighet, som förekommer där, då du säger att jag tillbragte blott ett år vid Växiö gymnasium. Tyvärr tillbragte jag där två, och de äro de enda åren af min lifstid, som jag ser tillbaka på med verkligt obehag. Den invigning jag där fick i ynglingaålderns mysterier var sådan, att jag ständigt längtade tillbaka till mitt glada, fantasisvärmande gosselif bland ofördärfvade jämnårige i Jönköping. Först vid universitetet i Lund, i en krets af högsinnade och begåfvade kamrater, återfann jag mig själf.»
Men dessutom led han under denna tid formlig nöd. Betecknande är alt han bland kamraterna, som väl i allmänhet icke tillhörde Crcesus' släkte, gick under namnet »fattiglappen».
Penningar funnos hvarken till böcker eller
* Meddelanden af en hans Lundakamrat efter Rydbergs egen utsago. Jmfr cäfven Ernst Beckman: Ur ett skaldelif.
Källa: Project Runeberg ·
