Sida 74
7
VIKTOR RYDBERG
den fattige gymnasisten, som ock med tacksamhet och sympati erinrade sig hennes godhet.
En liten episod, som timade vid hans besök å Östrabo, lefde länge kvar i hans minne, och han brukade stundom äfven på senare dar berätta om den. Så påminner han år 1876 en dam, fröken Ida Charpentier, hvilken såsom ung vistats i Tegnérs hem, om denna händelse, i det han skrifver T
»Förmodligen har ni glömt, att vi sett hvarandra på Östrabo. Själf vill jag minnas, att jag mer än en gång hörde eder vid pianot i den store skaldens hem, men jag är icke viss på om det var ni eller någon annan ung flicka, som sökte trösta mig med musik en gång, när jag sönderrifven och blodig förts in i salen efter en bardalek i Östrabo allé*, i hvilken lek jag troget bistods af August Lind af Hageby. Jag blvgdes öfver mitt tillstånd och grät; och den unga damen spelade tills jag återfått mitt mod.»**
Under Rydbergs gymnasietid timade för öfrigt den store skaldens död. Bland de gymnasister, som paraderade vid Frithiofssångarens likfärd, var ock den yngling, som skulle varda det nästa half-seklets största litterära namn i Sverige.
Om Rydbergs vittra verksamhet under Växiö-tiden veta vi föga. Bland kamrater hade han gjort sig känd för många poetiska försök, och särskildt väckte ett par grafkväden öfver två aflidne gym-
* Med så kallade »ullhundar», fabrikspojkar, som öfver-
fallit de unge gymnasisterne.
** Det var *Disa Rappe, Tegnérs dotterdotter, som på Ida Charpentiers maning sökte med sitt pianospel jaga de unge kämparnes bekymmer på flykten.
Källa: Project Runeberg ·
