Sida 75
I'A VÄXIÖ GYMNASII'»!
nasister, Kollind och Hyllengren, deras beundran. Dessa kväden lorde vara de som finnas Irvckta i Växiöbladet den 4 september och 23 oktober 184(5.:: De synas mig dock utöfver formel korrekthet icke innehålla något, som förebådar den framtida skalden.
Under mellanterminerna försörjde Rydberg sig med kondition i trakten af Växiö, och under terminerna uppehöll han sig med undervisning för yngre gossar. Någon hjälp hemifrån erhöll ban icke.
Det hem, där Rydberg vid denna tid konditio-nerade, var Bergs gods. Här bodde — hos sin dotter och måg, Helene Gyllensvärd och hennes man — en gammal öfverstelöjtnant Charpentier, för hvars båda söner, August och Colin, Rydberg var informator. Han skildras af dem, som minnas honom från denna tid, såsom en spenslig och mager yngling, hvilken var mycket omtyckt af familjen, men mest gick för sig själf i de vackra omgifningarna kring sjön, när han ej läste med gossarne eller skötte sina egna studier. För den ganska hetlefrade, men hjärtegode principalen, en sträng och liflig finne, hvilken gärna talade om sina krigsminnen, hade han stor respekt.**
* »Vid studeranden J. W. Hyllengrens graf» och »Sörjande kamraters sista farväl till Joh. Gust. Kollind». Det är dels professor C. Rogberg, dels hr Birger Schöldström som fäst min uppmärksamhet vid dessa V. R.s första tryckta poem.
** Vid en bjudning å Berg erbjöd den gamle öfverstelöjtnanten Rydberg, hvars klädsel nog ej var riktigt afsedd för societet, att få låna hans aflagda svarta frack. Gymnasisten vågade icke neka, men hade icke heller riktigt mod alt iföra sin magra kroppshydda denna vida dräkt. Dä gästerna voro resta, frågade öfverstelöjtnanten, hvarför ban inte tagit på sig fracken; Rydberg svarade förläget, att han tyckte rocken passade honom bättre. — »Herre!» — blef svaret — »ansåg ni er inte kunna ha den frack jag nyttjat i så många år!»
Källa: Project Runeberg ·
