Sida 76
7 VIKTOR RYDBERG
Själf återkallar Rydberg i senare tid minnet om sin vistelse å Berg i följande ord, skrifna den .'il december 1876 till fröken Ida-Charpentier:
»När ni återvänder till Berg, så hälsa först och främst alla därstädes, som ännu minnas mig, och säg dem, att jag, allt eftersom åren gått och erfarenheten vuxit, lärt att uppskatta den vänlighet, de visade den fattige, i världen ensam och hjälplös stående och därtill alldeles ostadgade och mycket oförståndige gymnasistgossen. Ty annat än gosse var jag den tiden icke, vare sig till vett eller kroppsutveckling, och det tarfvades undseende från "principalens och vänlighet från lärjungarnes sida för att icke min roll af lärare skulle anses alldeles förfelad.
Annn ser jag klart framför mig eder syster Helenes själfulla blå ögon och sköna anletsdrag. Jag tyckte, alt hon -var den vackraste dam, jag någonsin sett, och var alllid helt förbryllad i hennes närvaro. Lifligt påminner jag mig också det muntra skämtet mellan Bergs ägare och den gamle krigsbussen sergeant Koréen, som, iklädd stora spikbeslagna skodon, ofta gästade herregården.
Hälsa därjiäst de små rummen till höger i nedra våningen, i det ena af hvilka August, Colin oc-h jag höllo till, medan det inre innehades af den något hetsige, men godhjärtade öfverstelöjtnanten. Det gör mig godt att tänka, alt Colins dödsbädd stod där och sålunda omgafs af minnen från hans gossedagar, belt visst ljusa och älskliga minnen. Det gör mig än mer godt att tänka att ni och de andra som han älskade voro hos honom i hans sista stund. Må vi nu gömma hans minne som en gemensam tlyrbar skatt!
Mycket är väl förändradt på Berg, men den vackra
Källa: Project Runeberg ·
