Tillbaka Read Runeberg

Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning.

Originalsida 77
Originalsida 77
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 77

[\\ VÄXIÖ (iYMNASIURI

omgifningen, som ofta hägrat för min syn, måste väl ändå vara sig lik: trädgården oeh där nedanför sjön med sin vassomkransade strand och de vackra löfdungarna och den allvarliga barrskogen, där jag tillbragte många drömmande lyckliga stunder. —

Som ni finner dyka många minnen upp från denna tid, kanske också sådana som icke borde upplifvas.

An en gång tack, innerligt tack för bilden af min älskade, oförgätlige Golin! Jag igenkänner alla hans drag, jag igenkänner till och med gossen i mannens bild. Men finnes i eder ägo något porträtt af honom från hans gossetid, skulle jag vilja bedja eder om tillåtelse att få låta kopiera det för att ha än mer lefvande för mina ögon mina ungdomsminnens och lekars Colin.»

Rydberg har tecknat sin egen bild som yngling i ett efteiiämnadt manuskript från 1870-talet, afsedt att inflickas i Bilder ur Faust» (se Saml. Skrifter II: 327). Det heter här; — de af mig kursiverade orden åsyfta särskildt själfbiografiska drag:

»En yngling med inbillningskraft blir icke bokmal m långe han är ung. Ty skapelsen, som är fager äfven för det nyktraste öga, manar honom med tusende röster ut. Han kan svärma i himmelens blå! I honom kvarlefvor den makt, som rådde öfver människosläktets barndom och lärde det umgås med sina sinnesförnimmelser som med uppenbarelser af en andevärld. Därför njuter han mer än andra och lider äfven mer, ej minst därför att han så lätt försätter sig i hvarje lidandes ställning. Häraf kommer att den inbiUningsstorke gossen har en lättrörd rättskänsla, som framdeles gör honom

Källa: Project Runeberg ·