Sida 118
118
VIKTOR RYDBERG
ungdomens undervisning i vapenöfningar under skoltiden — vore bortskurna.
Med entusiasm häfdade Rydberg sin egen gamla tanke från 1859 om den uppväxande ynglingens uppfostran i vapnens fria bruk, i att känna att han vore svensk och en dag kallad att försvara fosterlandet. Hvad den ekonomiska sidan vidkomme, så kunde man ej tillbakavisa rotehållarnes klagan öfver ökad tunga med att roteringsbördan en gång minskat jordlottens värde. Denna teori hade kallats ödeshemmansteorien, den kunde utmynna i att jordlottens ägare kände sig som kronoslaf å egen torfva, t. o. m. kärleken till den egna härden kunde slockna och jordägaren se sig nödsakad lämna hemmet öde och fatta vandringsstafven utan att ha lidit personlig orätt. Folkets förmåga att bära pålagor ökades genom en jämn fördelning. Det vore nog sant, att »vi visste hvad vi hade, men ej hvad vi kunde få», konservatismens vanliga invändning. Ja, vi visste hvad vi hade — »vi hade icke någon armé» hade en general och ledamot af Första kammaren yttrat, och detta trots de stora uppoffringarna. Men enligt krigsministerns förslag gällde det just att bevara och betrygga det gamla — hvad vi hade.
Talaren hade nog många anmärkningar att göra mot utskottets förslag, men fastän han helst sett villkoret borta, ville han i valet mellan de olika förslagen rösta för utskottets, som kunde föra till det rätta slutmålet.
Rydbergs anförande emottogs af kammarens llerlal med lifligaste bravorop.
Vid voteringen var Rydberg en af de 106, om hvilka det skrefs dagen efter i Stockholms Dagblad i en mycket häftig artikel: »De 106 kunna
Källa: Project Runeberg ·