Sida 144
144
VIKTOR RYDBERG
ytterst impopulär i Sverige, ansågs ej alldeles omöjligt, helst Karl XV:s sympatier gingo i denna riktning.
Opinionen var i hög grad tyskfientlig, åtminstone i städerna. Så godt som hela pressen afvaktade med skadeglädje, att »den tyske Michel» nu skulle »lida sina gärningars lön».
Man medgaf visserligen, att Frankrike länge väntat på tillfället att »straffa Preussen för dess hänsynslösa politik» och nu gripit ett svepskäl, då det fann »rätta tiden inne», men man sympatiserade allmänt med angriparen.
»Hvar och en opartisk åskådare kan icke dölja för sig, att det är en nemesis, som nu drabbar det Bismarckska Preussen. Det sätt hvarpå Preussen trampat andras rätt under fötterna och kränkt bestämmelserna i Pragfördraget, har beröfvat denna makt de europeiska sympatier, hvarpå det eljes kunnat räkna,» skrifver Aftonbladet (August Sohlman).
»Den slipade nordtyske förbundskanslern» — heter det i Nya Dagligt Allehanda— »har denna gång spelat för högt spel och trott sig kunna slingra sig ifrån affären. Men Frankrike är nu rustadt, det vill krig och det
skyndar sig att sätta knifven på Preussens strupe.---
Det kan väl för mången tyckas, att Frankrike uppträdt på ett alltför brutalt sätt, och vi skulle till fullo dela denna åsikt, om det gällde någon annan makt än Preussen
sådant det blifvit under Bismarcks ledning.---Det
är just denna Bismarckska politik, som gjort Preussen, icke tyska folket, så impopulärt i Europa, att det väntat på att få se, om icke en nemesis äfven en gång skulle uppträda och lära Preussen, att ärlighet varar längst.»
Källa: Project Runeberg ·