Sida 174
174
VIKTOR RYDBERG
Såsom Rydberg yttrat, bära dock dylika mera främmande låneord redan i sitt yttre främlingsskapets omisskännliga märke och göra inom rent tekniska områden ingen skada, tvärtom gagn, men äro utanför dessa råmärken skadliga, därför att de sänka svenska ord i glömska, afvänja örat från ren svensk språkklang och hindra inhemsk ordbildning.
Dessa främmande ord äro äfven snarast utsatta för löje, när de användas af obildade personer, hvilka vilja pryda språket med finesser — man erinre sig de än i dag i folkhumorn lustigt framhoppandc »Dimanderska» språk-grodorna. Allt ifrån Sheridans mrs Malaprop till senaste dagars komedifigurer har rådbråkandet af främmande ord varit ett tacksamt komiskt motiv.*
Rydberg drog skarpast i fejd mot de tyska låneord, förstafvelser och ändelser, som genom förklädnad och skyddande likhet förskämde språkets nordiska renhet.
Kraftigast utvecklade han denna synpunkt i sin afhandling Tysk eller nordisk svenska, som utgör den andra af de två uppsatser rörande 1873 års bibelöfversättning, hvilka han införde i Svensk Tidskrift detta år.
Ursprungligen hade han behandlat samma ämne i en längre följd af artiklar i Handelstidningen i september 1873: Bibelkommissionens öfversättning af nija testamentet, af hvilka tidskriftuppsatserna utgöra en utvidgning och omarbetning.**
* Ett af de äldsta litteraturexemplen på komisk användning af främmande ord är väl det ställe, där Don Quijote uppmanar Sanclio Panza att ej begagna del folkliga spanska uttrycket för rapa, utan del latinska.
** I tidningsuppsatserna skämtar Rydberg för öfrigt god-
Källa: Project Runeberg ·