Sida 175
SPRÅKRENSNING
103
I den första tidskriftsuppsatsen (Saml. Skr. XIII) hade Rydberg, i anknytning till ett referat af debatten om detta ämne vid 1868 års kyrkomöte, granskat den nya öfversättningens trohet och närmare utfört de teorier han alltsedan 1850-talet liäfdat och nu till sin glädje funnit beaktade och följda. Härifrån öfvergick han till att väga bibelöversättningens språk på en viktskål med rent nordiska vikter och fann den därvid underhaltig.
modigt, humoristiskt med bibelkommissionens vördnadsvärda ålder, hundra år och några månader; det heter t. ex.:
»Huru har icke världen förändrats sedan i fråga varande år 1773, märkligt icke endast för utfärdandet af bibelkommissionens stadgar, utan ock för åtskilligt annat, såsom t. ex. utbrottet af nordamerikanska frihetskriget! Gagnlöst hafva icke dessa år förspilts inom den lärda tolkningsnämndens väggar.
Adertonde århundradet hade icke utlupit, innan den första proföfversättningen utkom, vid pass tio år efter nordamerikanska frihetskrigets slut Ludvig XV satt på Frankrikes tron, när man började med denna öfversättning; Ludvig XVI:s hufvud föll samma år som hon afslutad lades under pressen. Kommissionen omdanades år 1793 och hade hållit åtskilliga möten, innan tidens avisor kommo att för första gången nämna namnet Bonaparte i sammanhang med belägringen af Toulon. När kommissionen slutat sin andra öfversättning, år 1816, hade kejsar Napoleon I vistats någon tid, dock endast några månader, på S:t Helena. Men äfven mot den andra frukten af
kommissionens nit gjordes hvarjehanda invändningar.---
Med den tredje arbetade våra öfversättare ihärdigt, utan alt låta störa sig af sydamerikanska republikernas uppkomst eller af grekiska frihetskriget eller af don Miguels neroniska odåd eller af ryska härens låg öfver Balkan eller af 1830 års revolution eller af polska frihetskriget eller af 1848 års om störlningar. »Historiens genius» och kommissionen sträfvade hvar på sitt sätt, den förre häftigt, feberaktigt, den senare lugnt och stilla, väl vetande, att hvad stort sker, sker tyst. När tidens yra hunnit något lägga sig, det vill säga under de första åren af 1850-talet, då politisk vindstilla eller tillbakagång rådde, lade kommissionen sista hand vid sin tredje
öfversättning, som skådade dagens ljus år 1853.----Den
'sorgfälliga revisionen' af denna upptog endast åtta år. Man finner däraf, att kommissionen hade inträdt i järnvägarnas och telegrafernas tidsålder.»
Källa: Project Runeberg ·