Sida 176
176
VIKTOR RYDBERG
Ett bref (30 november 1873) till Harald Hjärne, med hvilken han som nämdt nyss skiftat hugg bl. a. i språkfrågan, ehuru Hjärne senare delvis blef till-hängare af språkrensningen, visar hvilken vikt Rydberg rent personligen lade på denna sak, som för honom — såsom nästan allt för hvilket lian stred — var en hj ärtesak, hvarmed rent af ett patos var förenadt.
»1 decemberhäftet af Forssells tidskrift inkommer min granskning af svenskan i bibelnämndens senaste öfversättning. Jag har där uttalat åsikter, vid hvilka — olyckligt nog för mig — mitt hjärta fäst sig. Det skulle därför göra mig ondt, om motståndet emot, dem skulle doppa sina vapen i hån och bitterhet.
Forssell, som tror, att »det ligger en framtid» i dessa åsikter, låter mig dock förutse, »att anfall mot dem ej skola tryta», och därom är jag själf dess mer viss som den filologiska sekt, som hyllar dem, utgöres, så vidt jag vet, af en enda person. Härtill kommer, att denne ensamt slående man ej är språkforskare till yrket, ej kan uppträda inför allmänheten som fackman eller patenterad lärd, utan endast som en simpel litteratör. Detta gör naturligtvis hans ställning svårare inför det stora flertal, som väger skälen på auktoritetens vågskål, helst de i fråga varande åsikterna äro ägnade att kalla under vapen ej allenast en möjligen riktigare uppfattning af vårt modersmåls ställning och framtid — en uppfattning för hvars bättre skäl han då är skyldig att vika — utan ock en mängd målsmän för de mer eller mindre häfdvunna missbruk, mot hvilka han framkastat må hända allt för utmanande ord.
Hvad jag i ljusare ögonblick — då solen skiner,
Källa: Project Runeberg ·