Sida 182
21 G
VIKTOR RYDBERG
än svenskan, och då alla svenskar förstå detia språk bäst, så följer häraf, att svenska ord böra föredragas för likbetydande utländska. Den svensk, som vårdar sitt språk, skall också betrakta detta såsom sin allmänna lag. Men har ett utländskt ord en gång blifvit mer allmänt bekant än det motsvarande svenska, så är det först
nämnda det som äger företrädet.---Vi må ha rätt
att beklaga, att vårt språk ej hållit sig rent från dylika inblandningar, men vi få därför ej glömma, att i språket gäller samma lag som juristerne stundom tillämpa: »fieri non debuit, factum valet». De språktecken, som en gång blifvit brukliga hos oss, äro svenska, och att rubba dem är ett oberättigadt våld på språket. Språket går kanske liksom mänskligheten fram öfver nedtrampade blommor, men båda gå dock framåt.
Rydberg, som när Tegnérs uppsats offentliggjordes befann sig i utlandet, svarade, så vidt jag känner, icke härpå förr än i sitt minnestal öfver Strandberg (1878), då han kom in på själfva grundprincipen i fråga om språkets utveckling.* Följande ord synas mig syfta på Tegnérs uppsats:
»För den jämförande forskningen, som på detta område och andra skänker oss så rika frukter, ter sig en språkrörelse sådan som den gamle Ileraklitus såg världsströmmen, i hvilken vågorna glida förbi, stigande, sjunkande och blandande sig med hvarandra. Och denna syn är icke ett bländverk. Det är så — med tungomålen, samhällsformerna och folken. Men här är faran nära, att den som oupphörligt har cletta skådespel för ögonen skall få känslan slappad för modersmålets
* De anmärkningar Handelstidningen 2 juni 1874 riktade mot denna tidskriftsuppsats äro icke af Rydbergs penna.
Källa: Project Runeberg ·