Sida 235
RESAN 1874
235
på det där rimmanuskriptet, som skulle finnas i Barberiniska biblioteket.
Han afreste sjövägen från Genua till Livorno den 4 februari och anlände till Rom nästa dags morgon.
Ett par dagar senare skrifver han hem:
»Rom den 7 februari 1874.
Käraste vänner Sven och Stina!
Sedan tre dagar är jag i Rom. Väckt af solsken och fågelsång — ty jag har utanför mina fönster en trädgård, mellan hvars pinier jag ser Maria Maggiores och Lateranens domer — har jag under dessa dagar från kl. nio f. m. till fem e. m. varit oupphörligt på språng för att se härligheterna, som vinka mig från alla håll och som ha det enda felet att vara för många och för fängslande hvar för sig.
Ja, detta är sannerligen en storstad! Rom har öfver-tygat mig därom, att en stads storhet hvilar på andra grunder än folkmängd och utsträckning. Ni kan icke tro, huru glad jag är öfver att hafva lämnat Paris och vara här. Endast under den första dagen gjorde Paris ett storartadt intryck på mig. Därefter vardt jag allt mer led vid de paradklädda, men intetsägande Hauss-mannska gatorna, och sedan jag sett det märkligaste där, riktigt trängtade jag därifrån. Arbetarekvarteren, de protestantiska gudstjänsterna, Buttes Chaumont, Venus från Melos och ett par taflor af Raphael — det är allt, som jag frän Paria kan vårda i ett kärt minne. Om andra minnen — såsom de under all beskrifning klena eller smutsiga teaterstyckena eller de uppträden, som en ensam vandrare med bästa vilja i världen icke kunde undgå, när han om kvällarna styrde kosan till hemmet — vill jag icke tala.
Källa: Project Runeberg ·