Sida 270
268
VIKTOR RYDBERG
honom och bekräfta med sina omutliga vittnesbörd den fria historiens dom och afslöja dem för eftervärlden; det är två karaktersdrag, som ett allvarligt studium af honom yppar och som hans porträtt bekräftar: »hans själs falskhet och hans elakhet». — — — Inför historien har Augustus satt en mask öfver Oktavius' ansikte, men för skulpturen finnes ingen mask; skulpturen har i den Augustus som hycklade mildhet och till och med bon-hommie bevarat Oktavius' hårda och falska drag.
Mot detta inlägger Rydberg gensaga.
Han kan icke se det falska, om än det sluga, och han påminner om att den galliske höfding som ville störta Augustus i ett brådjup hindrades därifrån af det milda i hans ansikte. Hvad som intager Rydberg för Augustus är framför allt hans borgerliga dygder, och gent emot Gibbon och Ampère vill han icke i dem endast se en yttring af kejsarens förställning och skrymteri. Rydberg tror till och med, att Augustus beundrade republiken, älskade hennes minnen och sökte bevara fristatens dygder inom det nya väldet. »Mången furste har trott sig god republikan, så snart det icke kom i fråga att upprätta republiken.»
»Jag liar hängt mig upp på Tiberius', som intresserar mig, och därför skrifvit utförligare om honom än jag hade ämnat», heter det i bref till Forssell på nyåret 1875. Den andra artikeln, omfattande Tiberius ocli Kali gula, intogs i tidskriftens andra häfte för detta år. I det bref till Hjärne som åtföljde manuskriptet uttalar författaren:
»Då du läser dem, så glöm icke, alt jag ej vill, att de skola gälla för annat än 'hugskott och intryck'. I
i
Källa: Project Runeberg ·