Sida 271
ROMERSKE KEJSARE I MARMOR 269
skildringen af Tiberius har ännu ingen lyckats, allra minst gör jag anspråk därpå. Allt hvad jag önskar är, att skildringen må vara läsbar.»
Tiberius är för Rydberg hvarken den hyena, hvartill en del skriftställare velat göra honom, ej heller det fromma lamm, som t. ex. möter i tysken Adolf Stahrs »äreräddning».*
Rydberg uppfattar Tiberius företrädesvis som den lärde teoretikern, ämnad till något godt, men af en inre ond ande, misstankens och en dyster världsuppfattnings, så småningom förd öfver till grymhet, hårdhet och bat, med valspråket: »Jag håller en varg vid öronen». Vargen har som bekant korta öron, och Tiberius ville icke släppa taget.
Framför Tiberius skulle en gnostiker — menar Rydberg — »kunnat gripas af känslan, att Demiurgen i äonernas verkstad ämnat denna ande till ett ärans käril, men för ett ohjälpligt fel i hans själsgry — liksom Michel Angelo, då marmorn visat sig felaktig — kastat mejseln och öfverantvardat honom åt vanäran.»**
Kaligulas mörka bof lynne karakteriseras såsom sedlig idioti. Dock var han för ingen del ett dum hufvud.
* För Ampere äro Tiberius och Augustus två alnar af ett stycke: »Tibère n'a pas l'air pius méchant qu'Auguste et à tout prendre je ne crois pas qu'il 1'ait été beaucoup pius. Ces deux hommes etaient moins dissemblables qu'on ne croit.»
** Cenlerwall anmärker i en uppsats i »Framtiden» 1877 (Om de klassiska studierna) med anledning af Ampères och Rydbergs teckningar, att det gäller i afseende på Tiberius att ej betrakta honom lösryckt ur sitt sammanhang med hela världsrikets utveckling. »Den vidtskådande Tiberius var kanhända den förste, som klart tänkte den tanken, att bela det väldiga romerska riket för alt äga bestånd måste blifva något annat än en kornbod eller en inkomstkälla för staden Rom.»
Källa: Project Runeberg ·