Sida 505
l TTALANDKX 1 LITTERÄRA OCH SOCIALA ÄMNEN 501
vän af den ena sidan som af den andra, så var han dock en afgjord motståndare till den naturalistiska ästetikens konsekvenser. Han fann de ständiga hvardagsskildringarna tröttande. »Man kunde få för mycket af hvardagshistorier», skref han redan år 1876 till Borchsenius — innan frågan i Sverige blifvit brännande — och fortsatte:
»Danmark och Norge stå dock med sina teckningar ur verkligheten så till vida högt öfver alla andra land, att det mesta som de i den vägen alstrat har värde, stundom ett högt och oförgängligt värde. Men den engelska misslitteraturen, saltad af anständighet eller from-leri eller pepprad af brottmål, eller de gräsligt tråkiga och enformiga tyska skildringarna 'ur lifvet', eller de på äktenskapsbrottet ständigt tuggande franska romanerna, där vi oupphörligt möta samma karakterer och samma händelser, kaleidoskopiskt omskakade — nog väcka de en önskan att få en omväxling i växtligheten på det skönas mark.»
I ett annat bref, 21 januari 1877, heter det:
»I öfrigt fägnar det mig, att du icke öfverdrifver värdet af de sväfvande skolbegreppen idealism, romantik, realism. Hvarje verkligt gocl författare är både idealist och realist, det ena mer, det andra mindre. Du torde lika litet som jag gilla det slags realism i konst och poesi, som anser människans karakteristik, ja inneboende fantasi oc-h känslorikedom kunna uttömmas endast i fotografiska skildringar af hvardagsmänniskor och alldagsför-hållanden. Under skölden af en sådan realism krypa förnämligast sådana författare, som sakna fantasi och som i böcker utmynta den lilla världskännedom och den gnista humor, som kunna ha fallit på deras lott. Jag
Källa: Project Runeberg ·