Sida 553
ORDENSFRÅGAN
549
holm, utan att ens begagna det enda tillfälle, som en årskrets förlänar mig att vara tillsammans med dem, bland hvilkas namn mitt eget spökar i förteckningen på Akademiens ledamöter. Du vet nog, hvarför jag vände den högra sidan af bröstet åt dig och öfrige kamrater under den stund vi träffades i Akademiens väntrum. Jag önskade, att ingen skulle se och taga anstöt af tomheten på den vänstra. Trohet mot åsikter som jag hyser nödgade mig att lämna nordstjärnan hemma. Jag emottog henne för att afvända hvarje misstanke om ©grannlagenhet från konungens sida mot en af hans ringa undersåtar, och jag föredrog att själf begå en ogrannlagenhet mot konungen, när jag icke visade nådevedermälet för publiken. Konungen själf är högsinnad nog att förstå och ursäkta och allt framgent tala godt om mig. Det vet jag båcle af hans egen mun och af andras. Jag hade önskat samma högsinthet af dem, som jag skulle följande dag träffa vid grefve Hamiltons bord, men som man icke har rättighet att draga för stora växlar på människors öfverseende, ansåg jag bäst att icke inställa mig .... Från deras antal som känna sig oläkligt sårade kan jag, Gud ske lof, undantaga dig; för det har jag nu en borgen i detta 'käre hjärtans hjärtinnerlige broder!' An en gång, tack för de orden! När vi nästa gång mötas, ville jag taga dig i famn för de goda orden. Vår Herres godhet ger oss nog tillfälle att råkas än en gång och mer än en gång. Det är väl sant, att vi icke ha lekt tillsammans som pojkar,. men jag känner för dig som för en barndomsvän. Under de stunder vi fått vara tillsammans har jag genomskådat ditt inres hela allvar, godhet, humor och vemod och känner dig bättre än jag känner många, med hvilka jag under åratal varit i daglig beröring.»
Källa: Project Runeberg ·