Sida 739
PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN
729
Detta arbete upptager fyra af veckans sju dagar. Sällan förflyter ett sådant sjutal utan kallelser till sammankomster, somliga behöfliga, andra onödiga. Till den senare kategorien är jag tvungen att räkna så många som möjligt. Under tiden hopa sig ankomna bref. Jag är den eländigaste och ovilligaste brefskrifvare i världen, och ett så långt bref som det du nu får från mig har väl under de sistförflutna åren ingen nödgats af mig att genomögna. De flesta brefven förblifva obesvarade, ehuru min hustru ofta tager sig saken an och söker lindra bördan. Men brefven äro icke det värsta. Kreti och pleti skicka mig manuskriptluntor på vers och prosa att genomläsa och bedöma. Luntorna åtföljas stundom af bref, som låta förstå, att författarens eller, oftast, författarinnans öde beror af domen. Någon gång skrämma cle mig också med utsikten, att de skola komma till Djursholm och i egenskap af gäster mottaga domen under mitt tak. Kunde jag då blott fälla en uppmuntrande dom! Men det händer sällan, ehuru jag så gärna ville det, och jag känner liksom tandvärk i själen, när min kritik måste bita bort deras förhoppningar. Affattar jag domen i de mildast möjliga ordalag och sätter en ros i det torra tornet, händer det, att rosen, men icke tornet, uppvisas för allmänheten. Så har det tilldragit sig, att en filosofie doktor, hvars ofantliga diktlunta jag måste genomgå och kassera, poem för poem, med undantag för ett par, tillkännagaf i en tidning, att jag hade kallat några af dessa poem »sublima», medan jag hade sagt,
att ämnet, som de behandlade, var sublimt.
. 0
Äfven sällskapslifvet tager sin tid, ehuru jag flyttade till Djursholm i den dumma förhoppningen att där kunna lefva ett för öfrigt icke psykologiskt gagneligt eremitlif. Jag älskar ensamheten och skulle göra det, äfven om
Källa: Project Runeberg ·