Sida 7
FÖRETAL.
Då undertecknad på uppdrag af Fru Professorskan Ida Wikner, härmed i allmänhetens händer öfverlämnar framlidne Professor Wikners förnämsta posthuma arbete, anser jag mig böra inledningsvis förutskicka några ord, dels om manuskriptets beskaffenhet, dels om de grundsatser, jag vid uppdragets utförande sökt följa.
En marg.-ant. i manuskriptet till uppsatsen “Om Guds förhållande till verlden“ (Tidskr. för kristlig tro och bildning för år 1885), den författaren sjelf undertryckt, men som utan tvifvel syftar på just nu föreliggande arbete, är af följande lydelse:
“Det strängare vetenskapliga utförandet af hithörande tankar, (“Om Guds förhållande till verlden“) särskildt i afseende på den höga betydelsen, som här blifvit tillerkänd åt tiden, skall läsaren, såsom författaren hoppas, framdeles återfinna i ett vidlyftigare arbete öfver “Relationen“, hvars återinsättande i sin rätt författaren anser vara en af spekulationens allra vigtigaste uppgifter.“
Att han emellertid ej blef i tillfälle att lägga sista handen vid detta arbete framgår af flera hans yttranden såväl som af manuskriptets beskaffenhet. Särskildt skall han hafva anmärkt, att dess första del ej i allo öfverensstämde med den senare, enär han under denna sistnämdas utarbetande i viss mån modifierade sin ståndpunkt. Att emellertid en omarbetning, särskildt af de första §§ företagits, visar manuskriptet nogsamt, men tvifvelaktigt blir i alla fall, om han därmed ansett sig hafva åstadkommit den nämda öfverensstämmelse eller ärnat företaga en ännu fullständigare omarbetning. I hvarje fall får arbetet ej bedömas efter samma måttstock som ett redan fullbordadt och för trycket utskrifvet arbete.
Vidare anser jag mig böra nämna, att efter hvad författaren själf yttrat, denna skrift var afsedd att utgöra en del af ett större helt, en fullständig “relationsteori“, hvars första afdelning skulle utgöras af “Tidsexistensens apologi“. Inre och yttre kriterier bestyrka detta. På samma gång
