Sida 9
Tidsexistensens apologi.
§ 1. Hvarje verkligt föremål står i en oändlig mångfald af förhållanden eller relationer.
En relation eger nämligen rum mellan två, så snart något samband eger rum dem emellan. Vi kunna icke tänka oss föremålet A sammanbundet med féremalet B, utan att A då också far ett visst bestämdt förhållande till B, d. v. s. en relation till detta. Men alla föremål, som äro verkliga, ega samband med hvarandra: det utgör nämligen redan ett samband, att de tillhöra den allt omfattande verklighetens sfer. Alltså har också hvarje verkligt föremål en relation till hvarje annat verkligt föremål, och då föremålen äro oändligt många, så får då hvarje verkligt föremål en oändlighet af relationer.
§ 2. Ofvanstående sats gäller äfven alla föremål, som i närvarande tidpunkt varit verkliga eller skola blifva det.
Ty så snart ett samband eger rum mellan två, sättes derigenom det ena i relation till det andra. Men alla föremål, som varit verkliga eller skola blifva det, sammanbindas genom tiden och få sålunda alla relationer till hvarandra.
Och detta är icke så att förstå, att ett föremål, som varit verkligt, då hade relationer, men icke eger relationer nu, då det upphört att existera; utan det eger relationer äfven nu, då det är overkligt: det eger nu till hvarje nuvarande ting den ställningen, således väl också den relationen, att vara ett (före
