Adalvard. Tvänne biskopar med detta namn lefde i Sverige under Stenkils regering (1060--1066).
1) A. den äldre blef af Adalbert i Bremen ordinerad till götarnes biskop och predikade kristendomen i Värmland samt, på Harald Hårdrådes begäran, äfven i Norge. Den stora penninggåfva, han fick af Harald vid afskedet, nyttjade han till kristna fångars friköpning. Sitt hufvudsäte hade han i Skara, hvarest han lade grundvalen till Mariekyrkan, och der han äfven lär hafva blifvit jordad. Häfdatecknaren Adam af Bremen gifver honom det vitsord, "att han lefde som han lärde, och att han genom sitt heliga lefverne och sin rena lära omvände en stor mängd till kristen tro".
2) A. den yngre -- så kallad till skilnad från den förre -- var likaledes hitsänd från Bremen och ordinerad af Adalbert, men icke för vestgötarnes, utan för svearnes räkning, hvarför han bosatte sig som biskop i Sigtuna. Der predikade han med så stort bifall, att -- som sägnen förtäljer -- hedningarne vid en enda messa offrade till honom 72 marker silfver och många läto döpa sig. A. hade med bisk. Egino i Lund uppgjort en plan att förstöra Upsala afgudatempel och sålunda med ett slag krossa hedendomen i Sverige. Konung Stenkil afstyrde försigtigtvis detta företag, som han fruktade skulle bringa förderf öfver de kristne; men hedningarne, som fått reda på det tilltänkta dådet, fattade ett sådant hat till A., att han måste fly till Götaland, hvarest han i sällskap med Egino utan hinder nedslog Frejas och öfriga hednagudomligheters bilder.