Afdrifva. 1) Metallurg. kem., utdraga silfver ur verkbly (silfverhaltigt bly) genom blyets oxidering. Blyet upphettas i en cirkelrund flamugn, hvars botten är beklädd med ett lager märgel och utlakad aska. Öfver det starkt upphettade blyets yta inblåses en kraftig luftström, som syrsätter blyet till blyoxid (silfverglitt, blyglete), hvilken aftappas, allt efter som den bildas. Sedan allt blyet blifvit syrsatt, stannar det rena silfret qvar. -- Med afdrifning eller kapellering förstår man äfven ett sätt att utröna halten af guld eller silfver i legeringar, vanligen med koppar. Ett vägdt prof af legeringen sammansmältes med bly och upphettas vid fullt lufttillräde på en liten skål (test eller kapell) af benaska. Härunder syrsättes blyet till blyoxid och derjämte äfven kopparn till kopparoxid. Oxiderna uppsugas af den porösa benaskan, och de ädla metallerna qvarstanna samt kunna vägas. P. T. C.
2) Jagtt. Afdrifva en mark, medelst manskap frammota villebråd till de på förhand utställde skyttarne. Denna jagtterm har egentligen haft afseende på förra tiders storartade skallgångar å fullt omsluten mark, men brukas numera äfven om smärre afjagningar. J. W. L.