Affidavit (eg. 3:dje pers. sing. perf. act. af Nylat. affidare, edligen försäkra), i Eng. rättsspråket: skriftlig handling, hvars innehåll är edligen bekräftadt; en skeppsbefälhafvares inför domstolen afgifna och besvurna försäkran, att han icke tagit om bord annat fraktgods än det, som finnes angifvet i hans märkrulla.
Vite jur., betecknar enligt svensk rättsterminologi en förmögenhetsförlust, som förelägges någon för det fall att … Kommunicera (Lat. communicare). 1. Jur., meddela, delgifva. Hvarje hos offentlig myndighet framstäldt yrkande (stämning, … Offentlighet jur. Af en god rättskipning kräfver man gemenligen, att den skall vara offentlig, d. v. s. att allmänheten sk… Besvärshänvisning jur., kallas den anvisning, som i vissa fall domstol eller administrativ myndighet är skyldig att meddela ang… Anmärkningsmål förvaltn., kallas skriftväxlingen om och behandlingen af en anmärkning. Sedan redogörarens och andra vederbör… Kompetens (Fr. compétence, af Lat. cum, tillika med, och petere, sträfva fram till, söka vinna), rättighet att täfla om… Påminnelser jur., kallas i allmänhet den skrift, hvilken en part, som ingifvit ansökan eller besvär, hvaröfver förklaring… Tjenstebyte betecknar ett tillvägagående, hvarvid en innehafvare af ämbete eller tjenst erhåller en annan befattning, som…
Alla artiklar i ämnet →