Afledande medel, med., äfven kallade derivantia (af Lat. derivare, afleda), benämner man de medel, hvilka användas för att leda blod och från detta afsöndrad vätska (serum, väfnadssaft) bort från inre organ, hvarest till följd af någon sjuklig retning öfverflöd af blod och väfnadssaft förefinnes eller är på väg att uppkomma. En sådan afledning (derivation) användes ofta vid hotande eller redan inträdda inflammationer i t. ex. lungsäckarne, lungorna, hjertsäcken, bukhålans organ o. s. v. samt emot lokala smärtor (ofta kallade "håll") i bröstkorgen eller andra delar af bålen eller lemmarne. Man åstadkommer dylik afledning vanligast genom anbringandet å huden af skarpa ämnen, som reta densamma och derigenom föranleda ett ökadt blodtillopp till den retade delen af huden, hvarigenom blodtilloppet till innanför eller ock på längre afstånd befintliga organ antages blifva minskadt. Allmänt för detta ändamål begagnade medel äro senapsdegar (af malen eller stött senap, utrörd med ljumt vatten), senapssprit, terpentinolja, kamfersprit, peppar och bränvin o. d. En ännu starkare och långvarigare afledning åstadkommes genom flerahanda blåsdragande medel, såsom spanska flugor, tibastsalfva o. s. v. Genom användning af retande och afförande lavemanger kan blodträngning till hufvudet och andra organ afledas. Lokala bloduttömningar medelst koppning och blodiglar äfvensom allmän bloduttömning genom åderlåtning kunna likaledes räknas till afledande medel. Slutligen kan genom lämpliga rörelser, hörande inom den s. k. sjukgymnastikens område, blodströmningen till en viss grad ledas från ett organ, som har benägenhet för blodöfverfyllnad, till de delar, som påverkas af de gymnastiska rörelserna, hvarigenom sålunda äfven dessa kunna göra tjenst såsom afledande medel. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Afledande medel
Ämne: Hudsjukdomar och hudbehandling · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 205–206 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗