Afvikning l. Afvikelse. 1) Mek. Kastade kroppars afvikning från vertikal-planet. Om en kropp kastas i luften, uppkommer, till följd af dennas olika motstånd i olika punkter, en afvikning från det vertikala plan, i hvilket kroppens tyngdpunkt ursprungligen rör sig. Antag t. ex. att en kanonkula afskjutes. Kulan kommer då vanligen att, utom rörelsen framåt, få en roterande rörelse kring sin tyngdpunkt, hvilken rörelse orsakas dels af att nämnde punkt icke fullkomligt sammanfaller med medelpunkten, dels af att kulan berör loppet i kanonen, och dels af den utströmmade krutgasens olika verkan vid olika delar af kulans yta. Till följd af denna rotation kommer den friktion, som eger rum mellan luften och kulans yta, att blifva olika vid olika punkter af denna. Luften blir nämligen hoppressad eller förtätad framför kulan, men deremot förtunnad bakom henne, och det är tydligt, att friktionen måste vara större vid den förtätade än vid den förtunnade luftmassan. Roterar kulan kring en horisontal axel, som är vinkelrät mot banans vertikala plan, uppkommer icke någon afvikning från detta, ehuru en höjning eller sänkning af henne derigenom föranledes. Men om hon deremot roterar kring en lutande eller vertikal axel, blir förhållandet annorlunda. Antag t, ex. att hon fått en rotationsrörelse kring en vertikal axel, på samma gång hon går framåt med stor hastighet. Friktionen blir då större vid den främre än vid den bortre ytan, och den är alltid motsatt rörelsens riktning. Det måste derför finnas krafter, som verka vinkelrätt mot banans plan, och hvilka åstadkomma afvikning från detta. Meddelar man kulan en rotation kring en horisontal axel, som tangerar kulbanan, blir friktionsmotståndet jämnare fördeladt, och någon betydligare afvikning, vare sig uppåt, nedåt eller åt sidorna, kan derigenom icke uppkomma. Skjutningen blir derför säkrare, om åt projektilen meddelas en rotationsrörelse kring skjutvapnets geometriska axel. Det är af denna orsak man nyttjar refflade kanoner och gevär. Genom de skrufformiga refflorna tvingas projektilen att antaga en sådan rotation och får derför en mera regelbunden bana, än eljest skulle vara händelsen. Projektilen formas som en framtill afrundad cylinder. Derigenom kan tillika spelrummet mellan skjutvapnet och projektilen minskas, hvarjämte luftens motstånd mot denna blir mindre. Skjutvidden ökas till följd deraf lika väl som träffsäkerheten. -- En annan orsak till afvikning ur vertikalplanet är jordens rotation kring sin axel. Om man tänker sig en mycket vidsträckt, fullkomligt plan yta, som tangerar jordytan i en punkt, och en kula kastas utefter denna yta, beskrifver, till följd af jordens rotation, kulans tyngdpunkt icke en fullkomligt rät linie, utan i stället en horisontal cirkelbåge med mycket stor radie. Af samma orsak föranledes en fritt fallande kropp att i någon mån afvika från lodlinien, och en i sned riktning kastad kropp att i någon, ehuru visserligen ytterst ringa, grad afvika från det vertikalplan, i hvilket rörelsen ursprungligen egde rum. G. R. D.
2) Sferisk afvikning, fys. Se Aberration, 2.
3) Afvikning nyttjas af svenska författare äfven för att på vårt språk uttrycka de tvänne helt och hållet skilda begreppen deklination (missvisning) och deviation, hvilka hafva afseende på magnetnålen. R. R.