Åklagare

Åklagare, jur., den, som vid domstol åtalar ett brott. Vanligen begagnas ordet i den inskränktare betydelsen af den, som å tjenstens vägnar utför dylikt åtal (offentlig åklagare). För vissa slag af förbrytelser finnas förordnade särskilda åklagare, hvilkas åtalsrätt är inskränkt till dessa särskildt angifna fall; men i fråga om alla öfriga brottmål, der icke åtalsrätt är förbehållen målseganden ensam, tillhör det allmänne åklagaren att föra talan. Särskilda åklagare äro justitiekanslern och justitieombudsmannen, advokatfiskalerna vid Hofrätterna och Kammarrätten, tullfiskalerna, landtmäterifiskalen. Allmänna åklagare äro, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, K. M:ts befallningshafvande, kronofogde, länsman och stadsfiskaler. Äfven landsfiskaler (se d. o.) ega efter förordnande utföra åtal såsom allmänna åklagare. I. Afz.