Al, Alnus L., bot., växtslägte, hörande till nat. fam. Betulineæ, Monoecia Tetrandria L., träd eller höga buskar, som blomma mycket tidigt (på bar qvist) och liksom sina samslägtingar björkarna hafva han- och honblommor på samma stånd: de förra samlade i långa, slaka, brunaktiga hängen, de senare i korta, äggformiga, hvilka vid sin tillväxt genom de skyddande fjällens hårdnande blifva ett slags kottar. Dessa mogna först på senhösten och utsläppa under vintern de små nötterna, hvilka, då de ej som hos de flesta andra träd äro vingade, icke äro bestämda att kringföras af vinden, utan blifva liggande, tills de vid snösmältningen af vattnet nedföras till kärr och andra vattensamlingar, der man om våren ofta ser dem flyta. Under vintern igenkännas alarna lätt på de qvarsittande fruktkottarne och de skaftade bladknopparne. -- Af detta slägte ega vi i vårt land tvänne arter, Klibbalen (A. glutinosa) och Gråalen (A. incana). Den förra är en sydligare art; i Norrland finnas hon mest i kusttrakten och går ej norr om Ångermanland. Öfver allt växer hon på mer eller mindre sumpiga ställen. Hon blir ett resligt träd med tämligen gles och smal, trubbig krona (ofta något lik ekens), djupt sprickig, svartbrun bark och rundade, i spetsen tvära eller intryckta, mörkgröna blad, hvilka med undantag af nervvinklarne äro glatta och i synnerhet som yngre klibbiga (deraf namnet). Den rödaktiga veden har som bränsle mindre värde än björkens, är lätt och mjuk, men skör och nyttjas med fördel till åtskillig slöjd (framför allt till träskor), der ej något starkare virke erfordras. Roten lemnar ett masureradt virke, särdeles passande till faneringar. Emedan alträ under vatten mycket länge motstår röta, egnar det sig väl till undervattenspålar, pumpstockar o. d. Husen i Venedig lära till en stor del vara byggda på al-pålar. Barken nyttjas till färgning af ylle, fisknät o. s. v. Löfvet ätes rätt gerna af kreaturen. -- Gråalen, vanligen kallad arre eller alder, tillhör Norrland och det sydligare Sveriges höglända trakter. I våra slättbygder finnes hon ej vild, men ofta planterad. Hon är ej så bunden vid sank mark som föregående art. I alla afseenden närmar hon sig mera än denna till björken. Kronan är spetsigare, barken slät, gråaktig (lik bokens), bladen spetsiga och småludna, veden hvitare och starkare. Gråalen når sällan någon betydligare storlek. S. A.
Skogsh. Klibbalen har sin förnämsta betydelse för skogshushållningen deruti, att hon slutliga afgörande hänsköts till en mellanfolklig skiljedomstol. Denna bestod af fem medlemmar, en från hvardera af staterna Italien, Schweiz, Brasilien, Förenta staterna och England, och sammanträdde i Jan. 1872 i Génève. Sedan England erkänt den grundsatsen, att en neutral makt är ansvarig för den skada, som ett i dess hamnar utrustadt och bemannadt fartyg tillfogar en vänskaplig makt, fällde denna skiljedomstol slutligen i Sept. 1872 sitt utslag, genom hvilket England dömdes att till Förenta staterna betala en skadeersättning af något öfver 3,200,000 pund sterling (nära 58,000,000 kronor). Genom denna skiljedom, som antogs af de båda makterna, blef tvisten bilagd.