Albion (l. Albio ) var sachsarnes anförare i krigen med Karl den Store. Han påstås hafva varit förmäld med Gisela, Wittekinds dotter. Sedan A. och hans svärfader blifvit slagna, togo båda sin tillflykt till Nordalbingien, men underkastade sig 785 och läto döpa sig i Attigny.
Goter (ej att förvexla med de keltiske gotinerna i det nuv. Schlesiens södra del) voro ett germanskt folk, hvilket … Ata'narik en ansedd höfding hos vestgoterna, under det dessa i 4:de årh. e. Kr. voro bosatta i nuv. Rumänien. Då kriste… Arbogastes en aqvitanier i romersk tjenst, som af kejsar Gratianus blef utnämnd till öfverfältherre mot germanerna vid R… Franker 1. Germansk folkstam. Namnet franker (Lat. franci) förekommer i historien först i senare hälften af 200-talet… Chamaver hette ett litet germanskt fylke vid nedre Rhen och Yssel, i det kring Emmerich belägna Hamaland, som fick sit… Konstantius (Constantius) romerska kejsare: 1. K. Chlorus var son af en förnäm dardanier, Eutropius, och slägting till ke… Apollodorus (-os) från Damascus, kejsar Trajani berömde arkitekt, som lyckades för en kort tid lyfta den romerska arkitek… Vestgoter (Lat. visigothi), en afdelning af goterna (se d. o.), hvilket namn betyder »de djerfve» (se Erdmann: »Om folk…
Alla artiklar i ämnet →
Samma uppslagsord
Albion är den äldsta, redan af Aristoteles nyttjade benämningen på det nuvarande England och Skotland. Ordets sannolikaste härledning är af det keltiska … band 1, sp. 368