Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Albrekt

Ämne: Kejsare och medeltida furstar · Kejsare, kungar, drottningar och furstehus

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 375 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Albrekt (l. Albert) II den vanartige (Albertus degener), landtgrefve af Thüringen och markgrefve af Meissen, född 1240, spelade i Tysklands medeltidshistoria en mot sitt öknamn svarande rol. Hela hans lif var en ständig strid mot fader, maka, söner och broder. Han var förmäld med kejsar Fredrik II:s dotter Margareta, med hvilken han hade två söner. Det var icke nog med att han lät sin gemål lida misshandling: han stod slutligen äfven efter hennes lif, i afsigt att efter hennes död gifta sig med en hoffröken, Kunigunda af Eisenberg. Den olyckliga furstinnan flydde då en natt från Wartburgs slott och bet i afskedets smärta den ena af sina söner, Fredrik, i kinden, så att deraf uppkom ett ärr, som syntes under hela hans lifstid och föranledde tillnamnet "den bitne" eller "med bitna kinden". Margareta dog af sorg i Frankfurt, 1270, och A. gifte sig nu med Kunigunda, med hvilken han redan hade en son. Då A. ville förskaffa denne arfsföljden i Thüringen, utbröt öppen strid mellan A. och hans söner i första äktenskapet. Fredrik tog slutligen sin fader till fånga, och endast på hårda vilkor fick denne åter friheten (1289). Tvärt emot ord och aftal sålde A., af hat till sina söner, Thüringen till den tyske konungen Adolf af Nassau; men denne förmådde lika litet som hans efterträdare, Albrekt I, att taga landet från bröderna. Fredrik med bitna kinden blef, sedan hans broder plötsligen dött (1307), och konung Albrekt I blifvit mördad, 1308, i oqvald besittning af sina arfland. Från A. härstammar det sachsiska kurfurste- och konungahuset. -- Han dog i Erfurt 1314.