Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Albrekt

Ämne: Biskopar, ärkebiskopar och kyrkofäder · Påvar, biskopar, helgon och kyrkliga personer

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 376 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Albrekt, ärkebiskop af Magdeburg, ärkebiskop och tillika kurfurste af Mainz samt kardinal, föddes 1489 och var yngste sonen af kurfursten Johan Cicero af Brandenburg. Af påfven Leo X arrenderade han rättigheten att sälja aflat inom sina stift, och det var hans kommissarie, dominikanmunken Tezel, som genom sitt oförsynta uppträdande gaf anledning till Luthers 95 teser mot aflaten. A. var ingalunda vän af reformationen, men uppträdde likväl flere gånger som medlare mellan katoliker och protestanter, och hans kärlek till vetenskaperna förmådde honom att under flere år behålla humanisten Ulrich v. Hutten vid sitt hof, fastän denne var känd som ifrig protestant. År 1538 deltog A. i bildandet af den mot det Schmalkaldiska förbundet riktade s. k. Heliga ligan, till följd hvaraf Luther utgaf en skarp skrift emot honom. Han var den förste bland Tysklands furstar, som öppnade sitt land för den 1540 stiftade Jesuitorden. Hans undersåtar fingo dock fri religionsöfning, mot det att de åtogo sig att betala hans skulder. Död i Aschaffenburg 1545.