Aldehyd, kem., en syrsättningsprodukt af alkohol, upptäckt 1821 af Döbereiner och närmare undersökt af Liebig, som gaf den namnet aldehyd, en sammandragning af alkohol dehydrogenatus ("alkohol, beröfvad väte"), emedan den innehåller två atomer väte mindre än alkohol. Dess sammansättning är CH3-CO-H. Aldehyd är en färglös, lättrörlig vätska af genomträngande lukt. Dess egentliga vigt är 0,805. Den kokar vid 20,8°. Den blandas i alla förhållanden med vatten. Genom upptagande af syre gifver aldehyd ättiksyra, CH3-CO-OH. - Aldehyd är typen för en stor klass organiska föreningar, sammansatta af kolväten och CO-H, hvaribland några förekomma såsom beståndsdelar i en del välluktande, flyktiga oljor ur växtriket, såsom bittermandelolja (C6H5-CO-H), kanelolja m. fl. P. T. C.
Nordisk familjebok · första upplagan
Aldehyd
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 386–387 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗