Alexandria. 1) Turk. Iskanderijeh, stad i Egypten, vid Medelhafvet, vid nordvestra hörnet af Nilens delta. -- Det grundlades 332 f. Kr. af Alexander den store och var sedan Ptolemæernas hufvudstad. Till följd af sitt ypperliga läge blef det efter Tyri och Kartagos undergång näst Rom Medelhafvets mest betydande stad och är ännu en af de förnämste handelsplatserna vid nämnda haf.
Vester om Nilens vestligaste arm, den Canobiska, ligger den nu igengrundade och träskige, men fordom segelbare sjön Mareotis (Turk. Mariut). En smal, låg och sandig landremsa skiljer Mareotis från Medelhafvet. På denna uppfördes staden enligt byggmästaren Dinochares' (l. Dinokrates') plan. Den ute i hafvet i samma riktning som stranden liggande ön Pharus (Pharos) förenades med fastlandet genom en 7 stadier (4,200 fot) lång stendam, Heptastadion. Derigenom bildades tvänne hamnar: Magnus portus, den östra, och Eunostus, den vestra. Inloppet till den förra gick förbi det i forntiden berömda fyrtornet Pharus (Pharos) på öns nordöstre spets. Från sjön Mareotis, som utgjorde en tredje hamn, ledde en kanal till den Canobiske Nilarmen och en annan, som genomskar landremsan och mynnade ut i hamnen Eunostus, till hafvet. Två hufvudgator af 100 fots bredd och omgifna af öppna pelargångar voro dragna genom staden: den ena tvärs öfver näset, den andra längs efter detsamma och mellan de båda portarne, som ensamma lemnade tillträde till A. från landsidan. Den förra fortsattes af stendammen och delade staden i två delar: Bruchium, den östra, och Rakotis, den vestra. I Bruchium, vid den stora hamnen, lågo det kungliga palatset, konungarnes och äfven Alexanders grafplats (Sema l. Soma), slottet Timonium, uppbygdt af Antonius och efter nederlaget vid Actium hans sista tillflyktsort, Museum, med den gamla verldens största boksamling, och många andra praktbyggnader. I Rakotis låg Akropolis eller Serapeum och längst i s. v. förstaden Nekropolis. Under största delen af staden sträckte sig i berget huggna cisterner, som fylldes af den Canobiske Nilarmen och året om försågo befolkningen med vatten. Numera återstå af det gamla A. endast den s. k. Pompejuspelaren, den s. k. Kleopatras nål (en pelare), flere underjordiska vattenledningar under sjelfva staden och vidsträckta katakomber under Nekropolis. -- Af Ptolemæerna gjordes A. till en af handelns och bildningens medelpunkter. Dit drog sig transitohandeln mellan Indien och Medelhafvet, hvilken förut gått öfver Eufrat. (Om Alexandrias stora boksamling se Alexandrinska biblioteket.) I sitt högsta flor var staden, då romarne lade honom under sig (30 f. Kr.). Derefter började han småningom sjunka. Förfallet påskyndades genom det blodbad Caracalla (211--217 e. Kr.) der anställde samt genom ödeläggelserna under Aureliani (270--275 e. Kr.) och Diocletiani (284--305 e. Kr.) regeringar. Serapeum, det sista hufvudsätet för den antika bildningen, stormades af de kristne 391. Araberna, under Amru, togo staden omkr. 640, och verldshandeln drog sig derefter till Bagdad vid Eufrat. Den handelsrörelse öfver Röda hafvet, hvilken A. ännu behöll, gick ifrån detsamma efter upptäckten af vägen omkring Goda-Hopps-udden. 1517 kom staden till turkarne, under hvilkas välde de sista lemningarna af dess forna betydenhet försvunno.
Vicekonungen af Egypten, Mehemed Ali, återställde år 1820 Alexandrias förbindelser med Nilen, Kairo och det inre landet genom anläggandet af Mahmudijeh-kanalen, och sedan dess är A. i ett ständigt stigande. Det nuvarande A. är näst Kairo landets största och mest blomstrande stad, men omfattar endast omkring en tredjedel af stadens forna område, nämligen ön Farillon (forntidens Pharus) och näset mellan denna och fastlandet (det forna Heptastadion). År 1871 räknade det 219,602 innev. Den kristna befolkningen bor i den östre stadsdelen, den muhammedanska i den vestre. -- De båda hafs-hamnarna nyttjas ännu, i synnerhet den vestra. Handeln ligger till större delen i grekiska och italienska köpmäns händer. Utförseln består af Egyptens åkerbruksalster, hufvudsakligen säd; införseln af europeiska, mest engelska, fabriksvaror. Genom ångbåtsfarten på Mahmudijeh-kanalen och jernvägsförbindelsen med Kairo och Sues vid Röda hafvet har A. dragit till sig hela post- och persontrafiken mellan Europa och landen kring Indiska oceanen. Värdet af A:s utförsel steg 1871 till omkr. 184,000,000 kr. och af dess införsel till omkr. 103,000,000 kr. Samma år inlupo i dess hamn 2,921 och utgingo 2,784 fartyg med eller utan last.
2) Grefskap och stad i Virginien, i Nord-Amerikas Förenta stater. Staden ligger på högra stranden af Potomacfloden, som ända dit är segelbar, t. o. m. för djupgående fartyg. 13,570 innev. (1870). A. utför hvete och tobak. Alexandria-kanalen, som från staden följer flodens högra strand, föres öfver floden på hvalfbågar och sätter A. i förbindelse med den stora Chesapeake-Ohio-kanalen, som går ut från Potomac vid Georgetown och öfver Alleghany-bergens åsar leder ned till floden Ohio i Pittsburg i Pennsylvanien. -- Orter med samma namn finnas äfven i Louisiana, New-Jersey och Kentucky. -- 3) Stad i Ryssland i guvernem. Cherson, vid Dnjeprs nedersta högra biflod, Inguletz. Omkr. 10,000 innev. Betydlig majsodling, O. A. S.