Alfons (Alfonso, Alonso). Konungar af Aragonien och Navarra. -- 1. Alfons I, som fick tillnamnet el batallador, "krigaren", derför att han deltagit i 29 drabbningar, efterträdde 1104 sin broder Peter I. Han förmälde sig 1108 med den kastilianska prinsessan Urraca, i hopp om att tillika med hennes hand vinna Kastiliens krona. Då hon emellertid icke var sinnad att lemna honom regeringen, grep han till vapen, men måste slutligen uppgifva sina anspråk på Kastilien, hvarefter äktenskapet upplöstes. Med större framgång förde han krig mot morerna. Han eröfrade 1118 den moriske staden Saragossa, hvilken han gjorde till sitt rikes hufvudstad, och framträngde sedan genom Valencia och Murcia till Granada. De kristne, hvilka sedan tre århundraden hade försvarat sig i Alpujarras' bergstrakter och som vid denna tid räknade omkr. 40,000 familjer, slöto sig till honom, och i Valencia vann han en afgörande seger öfver morerna, 1126. Dessa öfverföllo honom sedan, då han belägrade gränsfästningen Fraga, och tillfogade honom ett stort nederlag. A. blef sårad och dog kort derefter, 1134. Hans broder Ramiro II efterträdde honom.
2. Alfons V, den ädelmodige, föddes 1400 och efterträdde 1416 sin fader, Ferdinand I. Drottning Johanna II af Neapel lofvade göra A. till sin efterträdare, i fall han ville bistå henne mot Ludvig af Anjou. Han besegrade ock Ludvig, men då han tillfångatagit drottningens gunstling Caracciolis och ville försäkra sig om väldet i Neapel, förklarade Johanna honom förlustig alla anspråk på Neapel samt förenade sig i stället med Ludvig och adopterade honom till sin efterträdare (1423). Sedan drottningen aflidit (1435), lyckades dock A. efter vexlande strider eröfra Neapel och åter förena detta rike med Aragonien. Han förde sedan krig med Milano, Florens, Venedig och Genua, hvilken stad hans trupper belägrade, då han dog i Neapel, 1458. I sina arfstater efterträddes han af sin broder Johan II, konung af Navarra, men lemnade Neapel såsom eget rike åt sin son Ferdinand. -- A. utmärkte sig icke blott såsom hjelte och konung, utan äfven såsom vän och gynnare af vetenskaperna, för hvilkas främjande han upptog grekiska lärde, som utvandrat från Konstantinopel.