Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Alfvar

Ämne: Allmän geologi och bergartsbegrepp · Mineral, bergarter och geologi

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 1 (1876), sp. 431–432 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Alfvar kallas de delar af Öland, der det kalkstenslager ("alf"), af hvilket ön består, ligger i dagen eller endast är betäckt af ett ytterst tunt jordlager. Det egentliga alfvaret (i skrifspråket vanl. alfvaren, i allmogemålet alvert eller alvre) upptager midtlandet af södra Öland från Torslunda och Gårdby socknar till Ås kyrka. Men äfven andra trakter af ön hafva alfvarnatur. Mellersta delen af Räpplinge socken (straxt söder om Borgholm) upptages af det s. k. Greby alfvar. Äfven på nordligaste delen af ön finnas tämligen stora alfvarsträckor. I följd af sin ringa jordbetäckning äro samtliga dessa alfvar fullkomligt otjenliga för odling af sädesslag och andra ädlare kulturväxter; de lemna endast ett knappt bete för kreatur. (De bekanta små ölandshästar, "alfvardampar", som fordom voro allmänna på ön, hemtade både sommar och vinter sin föda på alfvaren). Här och der finnas dock ställen med någon mylla. Dessa äro vanligen inhägnade och odlade, s. k. "alfvarhorfvor". Der större odlingsbara trakter förekomma, äro gårdar och byar (alfvargårdar, alfvarbyar) anlagda.