Alkuin

Alkuin (Alcuin, Alcuinus), Karl den stores förtrogne rådgifvare och en af sin tids lärdaste män, föddes omkr. år 735 i York och tillhörde en ädel angelsachsisk slägt. Död 804. Han bestämdes redan tidigt för det andliga ståndet och fick en utmärkt undervisning i Yorks berömda skola, hvars ledning han sedermera (766) sjelf öfvertog. På Karl den stores enträgna uppmaning slog han sig, jämte flere af sina lärjungar, ned i det frankiska riket (782) och utvecklade der en utomordentligt fruktbärande verksamhet för bildningens och folkupplysningens höjande. Under den första tiden vistades han vid det frankiska hofvet och meddelade der undervisning åt Karl och dennes söner, på samma gång som han ledde och reformerade hofskolan (schola palatina) och i alla större städer rundt omkring inrättade högre och lägre skolor. År 796 drog han sig undan till klostret i Tours, hvars abbot han blef och hvars skola under hans ledning höjdes till en verklig mönsterskola och ett vetenskapernas hufvudsäte, hvarifrån vesterlandets ypperste lärde under flere generationer utgingo. Han deltog äfven på ett afgörande sätt i flere af sin tids teologiska strider, t. ex. bildstriden och den adoptianska striden, samt författade en stor mängd arbeten i olika ämnen. Särskildt tilläggas honom de s. k. Libri Carolini, i hvilka den frankiska kyrkans mera moderata uppfattning af bildfrågan utförligt motiveras och hvilka säkerligen med orätt tillskrifvits Karl den store. Alkuins samlade arbeten utgåfvos 1873 i Jaffé's stora Bibliotheca rerum germanicarum. J. H. B.