Alm, Ulmus montana Sm., bot., af nat. fam. Ulmaceæ, Pentandria Digynia. L., är ett vanligen medelstort träd med yfvig och lummig krona, som (äfven under vintern) lätt igenkännes derpå, att de horisontelt utstående qvistarne äro tvåsidigt ordnade, hvilket är en följd deraf, att blad och knoppar äro ställda på samma sätt. De knappt skaftade bladen äro något bredare mot den utdragne spetsen; deras egendomliga sträfhet förråder trädets slägtskap med Nässelfamiljen (Urticaceæ) och dess samslägtingar (humle, hampa m. fl.). Blommorna, som slå ut innan ännu bladen börjat utveckla sig, äro, i motsats till våra flesta träd, samkönade och samlade i täta, klotrunda, bruna gyttringar. Frukterna, som mogna redan före midsommar, äro enfröiga, platta och rundade, med mycket bred hinnkant. I vildt tillstånd växer almen i ängsbackar och på dylika ställen öfver större delen af vårt land; i Norrland är hon dock mera sällsynt (till Jämtland och Ångermanland). Att hon blifvit ett af våra allmännast planterade träd, kan ej synas underligt, om man känner hennes många "dygder" (såsom de gamla örteböckerna uttrycka sig). Hon är vacker, böjer sig lätt efter trädgårdsodlarens behof -- i det hon lika väl låter begagna sig till alléer som till häckar- - är lätt att uppdraga, ej särdeles ömtålig, ej skadlig för i hennes närhet stående växter och gifver slutligen ett godt och vackert virke, passande till allehanda snickarearbeten. Med skäl kunde Linné kalla almen ett "ädelt träd" (arbor nobilis). Af hennes många varieteter torde pyramid-almen (var. Exoniensis) och häng-almen vara mest värda att nämna. -- I södra Sverige (i synnerhet på Öland) finnas ett par närstående vilda arter (U. campestris och U. effusa). S. A.
Skogsh. I skog förekommer almen, som kräfver bättre jordmån, än der vanligen finnes att tillgå, mera sällan, och är derför af ringa betydenhet med afseende å skogshushållningen, ehuru utmärkt hon är såsom prydnads- och parkträd, i hvilken egenskap hon kan utplanteras ännu såsom ett ganska försigkommet ungträd. Oftast, och då något större antal almar skall uppdragas, sker dock detta genom plantering af 3 till 4 fot höga telningar, hemtade från trädskola, dit de några år förut blifvit flyttade från plantsäng. Vid insamling af almfrö, för att utsås i plantskola, bör iakttagas, att fröen lätt förlora sin grobarhet, om de sammanhopas och derigenom taga till sig hetta, hvarför desamma, blott efter några dagars lufttorkning, utsås på frösängen och helt tunt öfversållas med mylla. C. A. T. B.
Paleont. Omkring 30 fossila arter finnas beskrifna, af hvilka de äldsta äro från eocena lager. Almen lefde under miocenperioden äfven på Spetsbergen. A. G. N.