*Aln. Rydaholms-alnen var uppsatt på dörren till kyrkans gamla vapenhus. Både denna dörr och alnen äro för längesedan förstörda och ersatta med andra. Enligt en af kyrkoherden på platsen till Antikvitetskollegium 1667 ingifven redogörelse frånbröts den gamla alnen 1621, då Vexiö skolungdom för pesten var förflyttad till Rydaholm, men pastorn lät 1664 förfärdiga en ny aln efter en på kyrkodörren befintlig afritning af den gamla. Denna kopia af den gamla rätta Rydaholmsalnen är den, som ännu hänger der på kyrkdörren och ända till senaste tid i Smålandsbygden hållits för en äkta rikslikare; den är illa gjord, med olika långa qvarter och groft inhuggna, sneda delningsstreck. Emellertid hade Karl IX redan före 1605 låtit göra en åln efter den gamla rätta Rydaholmsalnen och fästa, den å dörren till Stockholms rådhus; denna aln, som sedermera kallades Stockholmsalnen och i förordningarna alltifrån 1605 påbjöds såsom rikslikare jämte Rydaholmsalnen, har tämligen groft och ej fullt noggrant inhuggna delningsstreck och är 0,5934 m. lång, således nära öfverensstämmande med nyare 2-fotmåttet (= 0,5938 m.) och äfven rätt nära med 2 fot af det gamla romerska måttet (= 0,5920 m., enligt nyaste beräkningar). Den nämnda nyare (orätta) Rydaholmsalnen är något mer än 1/4 dec.-tum längre än Stockholmsalnen. — Gotlandsalnen, af hvilken modeller ännu finnas å Stånga och Hemse kyrkor, var nära 1 1/2 dec.-tum kortare än nyare normalmåttet, hvaremot t. ex. den bohuslänska alnen (enligt gamla likare från Forshälla och Grinnaröds kyrkor) innehöll nästan fulla 20 dec.-tum. — Den förordning angående mått och vigt, som bragte mer bestämda föreskrifter, är ej af år 1735, utan af d. 8 Okt. 1733. Jfr L. B. Falkman: »Om mått och vigt i Sverige» (1884–85). — Uppgiften å sp. 526, att »enheten för längdmåttet numera skall kallas fot», eger ej längre sin riktighet, sedan metersystemet (se d. o.) genom k. förordn. af d. 22 Nov. 1878 infördes i Sverige.
Nordisk familjebok · första upplagan
Aln
Ämne: Mått och mätinstrument · Mått, vikt, handel och tull
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 19 (1896), sp. 1668–1669 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗