Aloë Lin. 1) Bot. Ett artrikt växtslägte, hörande till nat. fam. Liliaceæ, Hexandria Monogynia Lin. Aloëväxterna äro dels mindre träd, dels buskar eller ock stjelklösa örter, med tätt sittande, tjocka, köttiga, ofta taggtandade blad, som äro stjelkomfattande. De rörformiga, regelbundna, sexklufna blomkalkarne sitta i axlika klasar i stammens spets eller i bladvecken, hos de stjelklösa på en stängel. Det stora Linnéanska slägtet Aloë är af nyare botanister deladt i många mindre slägten: Aloë Duv., Haw., Pachydendron Haw., Gasteria Duv. m. fl. — Aloëarterna tillhöra hufvudsakligen Afrikas varma och torra länder, men äro äfven utbredda till Ostindien, Arabien och Vestindien. — I dagligt tal gifves namnet aloë äfven åt arterna af slägtet Agave (t. ex. "den hundraårige aloën"), växter af ett likartadt utseende, men hörande till en annan, om ock närslägtad, familj.
2) Farmak. Den intorkade saften ur bladen af vissa aloëarter: A. spicata L. fil., A. africana Mill., A. ferox Mill., A. lingua Mill., A. socotrina Lam., A. vulgaris Lam. m. fl. Den egentliga bittra, gula aloësaften finnes i egna celler, som på utsidan åtfölja kärlknippena i bladen, hvaremot bladens köttiga inre ("märgen") innehåller en smak- och färglös saft. Af drogen aloë förekomma hufvudsakligen två slag: Ljus aloë eller Kap-aloë (A. lucida, capensis), som har grönbrun till svartbrun färg och glasglänsande brottytor samt gifver ett gröngult pulver — detta aloëslag är upptaget i svenska farmakopén — och Lefver-aloë (A. hepatica), som har lefverbrun färg med matta eller vaxglänsande brottytor och gifver gulbrunt pulver samt under mikroskopet visar sig innehålla tallösa kristaller. Om aloësaft får afdunsta ostörd, så bildas ett öfre lager af ljus aloë och ett undre af lefver-aloë. Den senare fås förnämligast från Barbados i Vestindien (Barbados-aloë). Sådan aloë fås äfven från Ostindien. En del Socotora aloë är matt eller mörkt rödbrun och innehåller en mängd kristaller. Under de sista åren har ett nytt slag af denna drog, Natal-aloë, kommit till Europa från södra Afrikas östra kusttrakter. S. k. Aloë caballina (af caballus, häst) är en mycket oren, svart, illaluktande aloë, hvars användning till medicinskt bruk icke är tillåten.
Den märkligaste beståndsdelen i aloë är en kristalliserande glykosid, kallad aloïn, hvilken uppträder något olika beskaffad i de olika slagen af aloë och som fått namnen Barbaloïn, Nataloïn, Socaloïn. I helt små doser (1-5 centigram) främjar aloë matsmältningen utan någon mera framstående verkan, men i större doser är den ett afförande läkemedel, som anses öka rörelsen (motus peristalticus) i tarmkanalen, synnerligast i dess nedre delar. O. T. S.