Altan, en af kolonner, pelare, arkader eller ock af en hel byggnad mer eller mindre högt uppburen, oftast öppen och obetäckt, men alltid med bröstvärn eller handräcke försedd hvilo- och utsigtsplats, vanligast tillhörande rikare utrustade allmänna eller enskilda byggnader, såsom palats, villor, förlustelseställen o. d. Jfr Balkong. -- Altantak kallas yttertak med så låg resning, att de kunna beqvämt beträdas. A. T. G.