Paviljong (Fr. pavillon, af Lat. papilio i betydelsen lusttält), en byggnad med tältliknande tak eller för ett mera tillfälligt ändamål uppförd af lättare material, särskildt som förlustelseplats (trädgårds-paviljong, skjut-paviljong, brunns-paviljong). Paviljonger kallas äfven de högre, mera framspringande, ofta med spetsiga tak försedda midt- och hörnpartier, som i en större byggnadskomplex afbryta de lägre längorna, t. ex. Louvres paviljonger. De framträda inom Frankrikes renaissancekonst som en förfinad ombildning af medeltidens hörntorn. -- En byggnadskomplex säges i öfverensstämmelse härmed vara uppförd efter paviljongsystemet, när de behöfliga lokalerna äro förlagda i olika, smärre byggnader, sammanbundna genom gångar eller längor. Denna anläggning förekommer vid sjukhus, kaserner o. d. (se Kasern).
Nordisk familjebok · första upplagan
Paviljong
Ämne: Byggnader och städer i världen · Målare, konstnärer och konst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 920 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗