Alten

Alten, den fruktbaraste och till sitt utseende vänligaste delen af Finnmarken, omkring Altenfjord. Namnet är af lapskt ursprung (Alahagjo) och betyder "låglandet". Det passar således mycket väl för de vidsträckta, nu till en del väl odlade slätterna vid den stora, från inre Finnnmarken kommande Altenelfvens utlopp i Altenfjord. Trots denna trakts nordliga läge (under 70° n. br.) hafva dess slätter ett utseende, som i flere afseenden påminner om dalarne i det sydöstra Norge. I A. mognar säden, som der har sin nordligaste gräns, och träden utmärka sig för sin betydliga storlek. Så har man der funnit ända till 400 år gamla furuträd med en diameter af ända till 38 tum. Vid elfvens mynning ligger ett slags by, Elvebakken, och något vestligare derom Altengård, som fordom var bostad för amtmannen i Finnmarken, men sedermera såldes af kronan och någon tid tillhörde den katolska missionen. Ännu längre i v. ligger handelsplatsen Bosekop (det lapska Bossogoppe, "hvalviken"), hvarest en mycket besökt marknad hålles tvänne gånger årligen (i Mars och December). -- Altens fögderi består af fyra socknar: Alten, Talvik, Kautokeino och Loppen, med en areal af 56 1/2 norska qv.-mil och 5,919 innev. (1865). -- Bland innebyggarna i A. äro många kväner (finnar). Ännu omkr. 1560 synes den egentlige Altendalen icke hafva haft många fasta innebyggare, enär kronans enda inkomst derifrån var den afgift, som "finnarne" betalte för begagnandet af det rika laxfisket i elfven. I början af 17:de årh. försökte svenskarne att sätta sig i besittning af dalen och dess fiske, men de rönte motstånd af norrmännen, som då på Årön, något utanför Talvik, uppförde ett litet fäste, Altenhus, som dock snart förföll. Efter 1613, då Sverige hade uppgifvit sina anspråk på Finnmarken, egde A. betydelse i synnerhet genom sitt laxfiske, hvilket betraktades som ett regale och vanligen var bortarrenderadt. Det är nu öfverlåtet åt de i A. bosatte jordbrukarne. Y. N.