Alue

Alue l. Aluenjärvi (af Fin. alue, sjö) är i Kalevala namnet på en sjö, som i sina vågor mottager den från himlen fallne elden. Då Pohjolas värdinna, Louhi, röfvat bort solen och månen från fästet, slog himlaguden Ukko eld ur sitt svärd och lemnade gnistan åt "luftens mö" för att vårdas. Af oförsigtighet lät hon gnistan falla. Denna ljungade då genom molnen och spridde förhärjningar på jorden, ända till dess hon hamnade i Alue sjö. Denne försattes i brand och sjöd öfver sina bräddar, svallande upp ända till granens topp. Sjöns böljor lugnade sig icke förr, än en fisk slukat gnistan. Fisken fångades af Väinämöinen, men gnistan spratt ur hans händer och flög utmed Alue-sjöns vågor till fasta landet, der hon förnyade sina härjningar, ända till dess hon fångades i en stubbe och med ordets makt af sångardrotten manades att dädanefter verka, ej till menniskoslägtets skada, utan till dess gagn. -- Det må anmärkas, att några forskare anse sagans Aluenjärvi beteckna sjön Ladoga, hvars ursprungliga finska namn är Aaltokas ("den böljande"). Denna förklaring är emellertid tills vidare endast en osäker gissning. O. E. T.