Amara

Amara (af Lat. amarus, bitter), farmak., bittra (beska) medel. Så kallas en stor mängd droger ur växtverlden, på grund af sin bittra (beska) smak. Denna beror på närvaron af ett eller stundom flere egendomliga, bittra ämnen, hvilka i många fall blifvit frigjorda i kristalliserbart tillstånd. Några få af dessa bitterämnen äro alkaloider, men de flesta äro kemiskt indifferenta. Hos många bittra medel har man hittills endast funnit ett extraktartadt ämne med bitter smak. - Amara utgöra en särskild grupp bland Tonica, stärkande medel, och delas vanligen, efter olika biegenskaper, i rena, (t. ex. baggsöta, Gentiana, qvassia, vattenklöfver), lösande (t. ex. maskrosrot), slemmiga (t. ex. islandsmossa, kolumborot) och aromatiska (kryddartade) bittermedel (t. ex. malört, pomeransskal, kaskarillbark). Sådana medel användas ofta till att lifva och förbättra matsmältningen, borttaga magsyra och hämma diarré. Huru dessa medel verka inom organismen är ännu outredt. - Till amara räknas äfven den bittert smakande gallan. Jfr Beskt té. O. T. S.