Aminoff, svensk och finsk adelsätt (ursprungligen en från Böhmen härstammande rysk bojarslägt), som 1618 naturaliserades i Sverige och 1650 introducerades å riddarhuset. Två grenar hafva öfvergått till Finland.
1. Aminoff, Johan Fredrik, politiker och krigare, föddes i Finland 1756, på Rilax gård, Tenala socken, vestra Nyland. Han blef vid sju års ålder volontär vid Nylands dragonregemente, 1770 page hos Adolf Fredrik och efter dennes död hos Gustaf III. Af sistnämnde monark blef han omfattad med synnerligt förtroende och genomgick hastigt de militära graderna. Vid ryska krigets utbrott 1788 åtföljde han, i egenskap af vakthafvande kapten af gardet, konungen till Finland. Med heder deltog han vid flere tillfällen i sitt fäderneslands försvar. Efter drabbningen vid Pirttimäki, d. 5 Maj 1790, utnämndes han till chef för Björneborgs regemente. Efter Gustaf III:s död blef A., i likhet med den bortgångne konungens öfrige förtrogne vänner, föremål för förmyndarestyrelsens förföljelse. Invecklad i den Armfeltska sammansvärjningen 1793, fick A. till en början afsked ur rikets tjenst och befallning att lemna fäderneslandet. Vid ankomsten till Stralsund blef han emellertid arresterad, återfördes till Stockholm, anklagades inför Svea hofrätt för försök att omstörta den bestående regeringen, frikändes, men blef slutligen af högsta domstolen dömd till förlust af ära, adelskap, lif och gods. Dödsstraffet förvandlades af hertigen-regenten till lifstidsfängelse på Karlstens fästning. - Så snart Gustaf IV Adolf tillträdt regeringen, upphäfde han denna dom, och A. återinsattes i sina förra medborgerliga rättigheter och värdigheter. Hans fängelsetid hade varat något öfver tvänne år. 1798 blef han åter chef för Björneborgs regemente, och 1799 utnämndes han till generalmajor. - Under 1808-09 års krig hade A. till en början anställning vid högqvarteret, men ingrep icke på något verksammare sätt i krigshändelsernas gång. Han ogillade emellertid i hög grad arméns återtåg och sökte redan i Tavastehus öfvertala Klingspor till strid. Han yttrade då: "Låtom oss med heder begrafva vårt fädernesland." Närvarande vid kapitulationen i Seivis, d. 25 Mars 1809, uppmanades A. af flere officerare att ställa sig i spetsen för trupperna och frälsa dem från skymfen att nödgas nedlägga vapnen. Han afböjde dock anbudet och nöjde sig med att inlägga protest mot dagtingan. - Efter freden qvarstannade A. i Finland. 1811 kallades han till ledamot i Komitén för finska ärendenas beredning i S:t Petersburg, blef 1819 finsk grefve och 1821 vice kansler för universitetet i Åbo. Öfver grefve Aminoffs politiska verksamhet efter Finlands förening med Ryssland är det ännu för tidigt att fälla något omdöme. Då finska militären 1810 upplöstes, tillförsäkrades de tappre krigarne rättighet att fortfarande åtnjuta sina förra löneförmåner. Denna åtgärd påyrkades ifrigt af A. Sista delen af sin lefnad tillbragte han i ostördt lugn på sitt fädernegods Rilax, der han afled 1842, åttiosex år gammal. s.
2. Aminoff, Gustaf, deltagare i 1808-09 års finska krig. Han föddes 1771 i Dalarne, kom 1788 i krigstjenst, deltog i 1788-90 års finska krig och blef 1805 chef för Karelska jägarekåren. Under 1808-09 års krig deltog han med tapperhet och utmärkelse i drabbningarna vid Revolaks, Lappo, Alavo m. fl. Efter fredsslutet stannade han i Finland, blef 1810 landshöfding i Kuopio län och fick 1827 afsked från detta ämbete. Död 1836. - A. omnämnes i "Fältmarskalken", en af dikterna i Fänrik Ståls sägner.